Ge mig en till lögn att vårda
blunda för mig och låt mig föra dig bakom ljuset
det är bättre om du är en bit ifrån
för i min kropp kan man höra möglet växa
kan känna olusten längs ryggraden
jag är mörkret och tystnaden
jag är kylan hos osanningen

Ge mig en blick att glömma
se på mig och rakt igenom fram till horisonten
det är bättre om jag inte finns
för i mig syns hatet hos tusen
kan höra döden viska sitt namn
jag är det gamla som man alltid vill kasta
jag är bördan för min omgivning

Ge mig ett tomt leende att beundra
visa vänskapen som inte räcker längre än till dörren
det är bättre om jag hålls inlåst
för i mitt huvud sjunger paradoxerna sina psalmer
kan känna smärtan av ambivalens
jag är dilemmat som urholkar livet
jag är återvändsgränden i kärleken

Jag är bortom när du är nära
är beslutsam om du inte lyssnar
tomhet fyller vakuumet efter dig