Främmande ord, lockar hennes läppar att le
Som nya smaker, smeker hennes mun
slätar hennes tunga
Väcker små små fjärilar till liv
Kittlar hennes smaklökar
Dessa osynliga fingertoppar
likt änglakyssar, doppade i mörkchoklad

”Skriv en dikt”

Han var bra konstig
Så rak, han måste ha träningsvärk i ryggen

Famnar, famnar, famnar
Han viskade värme om närhet
ömhet bland ettor och nollor
Hon stirrade sig blind på orden
Hennes axlar fortfarande naket ensamma
tillbakalutade på den blåa kontorsstolen

Han levde bland exotiska frukter, det möraste av kött
gudomliga såser och drack vin smaksatt med livet
Han hävdade sig själv, med resor och success
Förförde henne med landskoder och gastronomiska tecken
Matade henne med smör, hans ess i skjortärmen
ostron som afrodisiaka

”Det är som en blandning av saltvatten och snor.
Kysser jag hellre någon som inte är pollenallergiker”

Främmande ord som lockar hennes läppar att le
Smaken av choklad
Fick henne att sukta efter mer
Skulle hon ge vika
skriva, leka livin la Vida Loca?

”Skriv en dikt” sa hon och skratta tyst för sig själv

Om vadå?
Hur man på ett poetisk sätt gör en lyckat bechamelsås?
Skulle hon använda en botten eller toppredning?
Två msk versaler, en tsk konsonanter och en dl smiles?

”Skriv en dikt….”


… skriv en själv.