Höstträdet

Ett träd i parken mötte mig
på väg till föreläsningen
det talade sitt eget språk
med löv skiftande i gult och rött
en del hade torkat
låg strödda på marken.

När jag kom närmre såg
jag ett namn inristat i
trädets stam
med ett försök till hjärta bredvid

Jag försökte avläsa namnet
medan jag strök den knöliga
barken
jag förstod att trädet var
gammalt
och namnet likaså.

Jag ristade in ett nytt namn
men lyckades dåligt
stammen hade
förlorat sitt värde i år.

Denna höst stod trädet med
sina egna initialer i den åldrade
barken.

När jag gick vidare
lyste löven extra starkt
i solljuset
med min älskades namn
på läpparna
log jag mot den åldrade stammen.