Du kommer och du går
Men slutet av vägen kommer du aldrig nå
Verkar som att du dig aldrig lär
vilken skit som nakotikan bär.

Sprutan sjunker in och vettet åker ut
Hjärnan blir tom.
Själen i dina ögon försvinner
Du älskar ruset
Känner dig levande.

Sen kommer efter dyningarna
Du sitter där och trycker
Din kropp den bara rycker
Du mummlar
Pratar med dig själv
Låter som du e besatt

Till slut så faller du ihop
Kroppen ger upp
Ett lugn sprir sig över dig
Du sover djupt.

I morgon är du \"normal\"
Varje gång du har en ren period
Tittar jag och tänker
Vem fan är DU
För min mamma är en narkoman.