låtsas att rosten inte finns

och när jag står framför spegeln varje morgon undrar jag vem hon är
som tittar tillbaka på mig för henne känner jag inte,

inte, inte
fast hon är bekant på något vis
(vi kände varandra förut, gled ifrån under några år men saknaden blev för stor så vi tog kontakt igen men inget är ändå som det var - tror något gick förlorat på vägen mot det som är nu)

en tepåse går att använda 2 gånger
bara man beräknar tiden rätt första gången

och mjölken är slut, äggen
kanintelevautanägg
aldrig leva utan ägg

äggen gör mig glad - och antagligen lite kåt, eller kåtare

eller nåt

fast nu betraktar jag den svarta tejpen en stund
innan jag tejpar över rosten
(varv efter varv)

på min kropp