Alarmet slår mot mina öron likt grytlock slås mot varandra
jag vill bara dra täcket över mig och fortsätta sova
men en ny dag är kommen och jag måste kliva upp
tar mig ur sängen nästan ramlar ur den av trötthet
fötterna känns tunga som betong så snart jag står upp
hasar motvilligt mot allt som måste göras
samma sak varenda morgon

"The same procedure as last year, miss Sophie?
The same procedure as every year, James"

Varför hör jag grevinnan och betjänten i mitt huvudet
när jag försöker få i mig mitt te och min macka
borstar tänderna klär på mig försöker få in linserna
i ögon lika trötta och torra som Saharas öken?

Barnen är påklädda i icke-matchande kläder
jag ser jag noterar men jag orkar inte bry mig
istället säger jag åt dom med rosslande röst
att dom ska skynda sig på för vi måste åka
dom är lika långsamma som tre sengångare
vill inte ska bara kan inte orkar inte mamma göra
mamma orkar inte hon bara gör för att slippa hör
det eviga tjatet som slår mot trumhinnorna

"The same procedure as last year, miss Sophie?
The same procedure as every year, James"

Återigen hör jag grevinnan och betjänten
ekar i mitt huvud medan jag kör tre barn
till dagis till skolan med ögon fulla av grus

Dagen går timmarna är sega sekunderna långa
koffein cigarretter äcklig lunch koffein cigarretter
barnen hämtas från dagis skolan bråkar i bilen
klockan visar halv fem jag är inte vaken än
jag vill bara hem krypa ned i sängen sova
gå i ide och vakna upp när jag är utvilad
som om det skulle hända...visst...

"The same procedure as last year, miss Sophie?
The same procedure as every year, James"