Året är 1990, månaderna är tre stycken, september till december.
Minns du hur vi träffades?
Det kryllade av asiater från olika asiatiska länder
så hur kunde du veta att du precis satt dig
vid samma bord som där jag satt,
den enda adopterade asiaten med icke-asiatisk stil.
Minns du?

Va är du svensk, utbrast du på klockren göteborska
ögonen stora som blå tefat koncentrerade på mig
We broke the ice and became friends for life

Minns du hur vi dansade på alla discon?
Glas efter glas av Southern Comfort
rann ned för våra strupar som vatten
glas efter glas av kall australisk öl
släckte den heta sommarvärmen tillfälligt
och vi dansade tills solen gick upp
tills en ny dag åter var i gryning

Minns du alla våra skratt?
Höga skratt som genomträngde allt
folk som vände sig om nyfikna
förstod inte vårt språk
var tvungna att fråga
oemotståndligt ofrånkomligt
drev vi med dom som du minns

Excuse me, but I was wondering
about the language you speak...
Och du svarade: Korean.
Inte en tillstymmelse av leende
bara rent allvar från din sida
jag var tyst stum kunde inte tala
hade nog med att kväva allt skratt
som bubblade under ytan
Korean? Förvirrade människor
ser på dig blond blåögd ljus
så otroligt skandinavisk
Yes, I'm adopted from Sweden
this is my Korean sister
skrattet bubblar inom mig
jag måste skratta innan jag
spricker gör bort mig avslöjar allt
Minns du?

Jag minns allt precis allt
jag kommer aldrig att glömma
jag kommer alltid att bevara
våra minnen i mitt hjärta
med skratten bubblande
under ytan så avslöjande
tills jag inte längre står ut
och skrattar
tills tårarna rinner