När det mörka kramar oss ner i våra bäddar
och regnets blöta vals dansar oss i ro

Ramlar jag ner i den yngre hyddan
den lena, skolhatiska rebellen

Sängen är lika liten
och mitt skägg är ersatt med en oerfaren käke

En käke som inte fått några slag än
och munnen okysst

Mina tatueringar är sanerade och kroppen är ny för vuxenvärlden

Mina tankar är lätta
Väger knappt


Mina tårar finns
likt min glädje

Jag känner mig som en orörd apparat som blir krångligare med åren