Dagarna efteråt då ångesten vällde över dig och du tänkte
"Jag ska ALDRIG dricka så mycket igen".

Senast du drog ett oplanerat, missplacerat skämt i en konversation.

Då du tidig morgon tänkte "Ikväll ska jag lägga mig tidigt".

De impulsköp du ännu en gång gjorde.

Varje gång lovade du dig själv att sluta knäcka lederna.

Alla de gånger du efter ett dröjande ögonkast fegt vek av med blicken.

Påläggen du skulle sluta äta.

De halvt oskyldiga textmeddelandena du drog dig för att skicka.

Musiken som inte längre passade sig.

Helgerna då du kom in i samma slentrianmässiga umgänge.

Den inställning hos en ungdom du övergav.

Det ansvar som du bestämde dig för att axla.


Ömhetsbetygelserna för dig jag drog mig för visa
- och återigen har gett dig.




Du lär dig aldrig av dina misstag.

Du har gjort misstaget förr

men spänningen i att leka med elden,

gå så nära stupet som möjligt,


skapar ditt återfall.


Din nyfikenhet driver dig.

Antingen rätt ner i avgrunden eller rätt upp i höjden.




Låt oss bara hoppas att kombinationen av hjärnans och jagets erövringar,


små som stora,


leder till en stabil grund för oss att stå på.