Månvän. några ord klädd i moln, förklädd trofast ovärdig
elddans bön på nakna knän: hör du mig gud, skriket (om
skräck) när versmåtten dras åt helvete tätnar knastrande
människostål, gräv upp det där liket, frosthals bit mig,
en naken bekännelses sanna förklädnad, kryp in, ät mig
renrakad dans på bordet fast på golvet och stilla färgspel
i regnmolnen, jag behöver en annan plats, jag kan inte
se mina ögon i fönstret utan att vilja vad jag vet, att yla  
mot månen, det kurrande hjärtat, meningen med livet.