|
|
Solar, gräs, bara fötter
Innan vi har färdats på vattnet
stöter vi ut kanoten
Innan vi vet vad medvetande är talar vi
Existensen föregår verkligen
essensen, som Sartre har sagt
Om barnet skulle vänta på
att få veta allt om gräset
innan hon springer ut i det
med bara fötter, skulle hon
aldrig röra sig ur fläcken
När vi riktar frågorna mot omvärlden
Vad är en människa
Vad är universum
Vad är livet
är det ett slags oartighet
Att vi ens kan formulera frågorna
är ett tecken på att de redan är besvarade
Vi har redan sprungit ut i gräset
Vi har redan smakat på solen
Ingenting blir säkrare än det vi gör
utan att veta vad vi gör
Ingenting blir tydligare
formulerat
Fri vers
av
Gunnar Odhner
Läst 472 gånger
och
applåderad av 7 personer
Publicerad 2009-08-25 16:25
|
|
|
Ranja Bjurman
Jag har smakat på solen! Känt doften av sol i mitt barns hår, och slickat sol av hans arm!
2009-08-29
|
|
|
|
Gunwale
Ja, för OSS föregår uppenbarligen existensen essensen... Men för ett högre väsen/medvetande finns det förmodligen (och i logikens namn) en essens som föregår allt vad vi är, tänker och gör?! Intressant dikt och bra titel!!
2009-08-28
|
|
|
|
ej medlem längre
jag tänker att den mänskliga hjärnan är det mest överskattade sen typ tidernas begynnelse. hur människan tror att man ska kunna lösa all världens "problem" med hjälp av hjärnan. i själva verket skapar den mänskliga hjärnan minst lika många problem som den löser. någon filosof sa också att människan är för smart för sitt eget bästa. så är det. människan har blivit sin egen värtsa fiende - det största hotet mot människan idag är - människan.
och den mänskliga hjärnan har skapat botemedel åt så många sjukdomar. men det ironiska är. att den sjukdom som skördar flest dödsoffer i sverige idag, tom fler än alla cancersorter sammanräknat, är depression. en sjukdom som uppkommit ur den mänskliga hjärnan. och självmord drabbar bara människan. det enda "djur" som lever genom hjärnan. som aldrig bara är i stunden.
din text födde dessa tankar i mig. tack för den :)
2009-08-27
|
|
|
|
resilient
...eller om det var objektet? Jag är så morgontrött.
2009-08-26
|
|
|
|
resilient
jag vilar i tanken att jag inte heller ryms inom subjektets ram. Det känns...fint.
2009-08-26
|
|
|
|
Nanna X
Fin dikt, början (innan/innan) är härlig. Men jag håller inte med Sartre, längre. Jag börjar tro att det finns nån slags essens faktiskt, nån mening med livet före levandet, som vi alltför ofta jobbar emot. Iaf jag. Vi människor är subjekt, som du skriver i kommentaren, men det vete fan om inte solar, gräs och bara fötter också är subjekt i någon mening? Ja jag vet att det låter flumanimistiskt men jag kan bara inte köpa Sartres skarpa åtskillnad mellan människan och resten av världen.
2009-08-26
|
|
|
|
Gunnar Odhner
Dikten var tänkt att i första hand peka på en grundläggande tillit. Det är bra med frågor, men borde man inte inskränka sig till sådana som kan besvaras, glömma dem som inte kan det, och som bara pekar i fel riktning, t ex vad är livet, vad är sanning, vad är universum, vad är språk, vad är medvetande? Alla de här frågorna har ett 'vad' i början och söker alltså ett objekt, dvs de vill svara: det är språk, det är sanning osv. Men jag menar att inga vettiga svar ryms inom ett sådant språk, eftersom vi, ni och jag, också är subjekt, dvs ryms inte inom objektets ram.
2009-08-25
|
|
|
|
ej medlem längre
När vi inte längre frågar - är vi då fortfarande människor?
2009-08-25
|
|
|
|
Nina Ahlzén
är det inte frågorna som är det väsentliga, tänker jag.
2009-08-25
|
|
|
Nästa text
Föregående
Gunnar Odhner
|
