Jag sökte nåt på vinden jag glömt nu vad det var
men plötsligt där i handen en färggrann spann jag har
jag ser en liten kille som gräver i sin sand
och öser den i spannen med mjuk och solvarm hand

jag ser dig bygga sandslott och riva sandslott ned
och du är mycket lycklig och jag är lycklig med
men andra dagar kommer och fort den tid förrann
då allt var ljust och soligt vår bästa tid försvann

du hamnade i gängen med sprit och knark och drog
mitt liv blev blott bekymmer av sorger övernog
jag minns den svåra tiden hur rädd du kom till mig
du gömde dig härhemma från det som plågat dig

så bröts det ner ditt unga liv och dagar gick och år
vid tjugofyra blott jag stod invid din bår
jag går ibland till kullen med rosor till din bädd
jag vet du har det bättre och du är aldrig rädd

men när jag står på vinden och ser din lilla spann
då ser jag också dig i dunklet skymta fram
var det en glimt av evighet jag såg din lilla hand
och den var åter varm och mjuk med spår av solvarm sand

jag står här tyst på vinden med spannen i min hand
och ser en liten kille som gräver i sin sand
jag känner tårar rulla på kinden där jag står
och minns en liten kille som nyss var fyra år..


Arne Axel Dahlgren
www.lyriksidan.se