Semester med tidiga frost bitande mornar, tävling och detta eviga hissnande av segel efter segel.
Himlen och havet utan blå nyans, svartgrått och invaderat av måsar. Kraxande och gulsvart skit.
Ingen båt borde sakna motor såsom jag saknade energi, det gjorde ont när de hängde på mig en häng väst fylld av vätska tempererad för en is man.
Inget involverar en semester i min tillvaro, inget.
Jag trodde man kunde få leva på illusioner under semestern men nu önska jag bara det fanns en skuta och att jag kunde bygga om mina åror till armar.
Jag vill inte ha semester längre, jag vill sova där golvet inte rör på sig och stillheten inte fångar en i ett järngrepp så man blir strypt av en häng väst. Jag vill hitta min stabila strand.