Kan man vara förföljd av sin längtan bort?
Som om ett ständigt resande inte behövde innebära flykten?
Jag längtar efter sinnesro bortom vardaglig system-mani och överdriven effektivitet.
Vart tog kreativiteten vägen, den som det pratas om är "toucher" av den äkta varan. Som att inte se skillnad på original och kopia.
Lätt nött i kanten kan jag bli av känslan; jag kommer långsamt förflytta mig, långsamt förnya mig. Långsamt, långsamt.
Samla ihop mina idéer i en korg av rött garn.
Jag tror inte på quick fix.
Det är som att lära sig breakdance på en dag. Ologiskt. Kanske en början på något, inget mer.
Jag vill börja om, börja fler gånger. Jag tycker om att "dra igång" och sedan resa genom hela idén från början till slut.
Jag är förföljd av en sago-värld som jag skulle vilja resa till; där människan inte är som en robot och personer kan krama varandra på riktigt.
No fuzz.
Jag vill bort till ett annat land, det är så kallt här.
Jag är en inbiten solskens-människa och påverkas av vädret så som jag påverkas av stress.
Jag vill ha en egen måne, Ted Gärdestad verkade också vilja bort till ett sago-samhälle där sagan inte skulle sluta olyckligt, varje gång.
Vart tog moralen vägen?
Vems ansvar är det att vi längtar bort till landet där alla har ett värde oavsett titel?
Vems ansvar är det att vi tar till lätta lösningar på stora komplexa problem?
Vem ska vi skylla på när allt går fel?
Jag är förföljd av en mani att vilja fixa allt men tror inte på en totalitär ledare och skulle inte vilja åta mig ett sådant uppdrag.
En person styr världen... Rimmar inte det dåligt med demokrati? Suck,..
Se till dig själv sägs det,.. OK!
Jag är en komplexitet i den ringa mån vi kan prata om identitet. Jag tillskriver mig alla möjliga "tags" precis som på facebook. Tror du att du känner mig?
Vem är sagans onda troll? Varför har politik blivit personer som undviker att svara på frågor. Som pratar runt dem.
Och varför är personlighet så urtvättat och unikt om ens existerande i debatten?
Vi pratar om allmänheten, vilka är det då?
Dessa "De" ; kanske är de också förföljda av en längtan bort från rasistisk idioti?
Du kan aldrig debattera med en idiot på idiotens nivå, där har idioten alltid mer erfarenhet. Jag försöker använda meningen som ett mantra varenda gång SD-fronten visar sina fula nyllen på tv.
DO NOT. !
Debattera aldrig med en idiot på idiotens nivå, där har alltid idioten mer erfarenhet ...
Debattera aldrig med en idiot på idiotens nivå, där har alltid idioten mer erfarenhet ...

Men om förföljelsen påverkar oss att vilja göra enkla val så måste vi ju härdas och vilja tro på kompromisser som inte betyder dåliga avtal i sin underrubrik eller om du läser mellan raderna... Vi måste tro att det går om:
Vi vill att alla ska få lära sig breakdance. - På en dag
Om vi vill att människor ska se bortom enkelhetens dunkel - utbilda sig och förkasta sina forna sanningar som fördomar.
Vi vill ha en bättre värld - bättre villkor - för alla - no bull shit.

Det spelar ingen roll vad det handlar om, det är aldrig den eller den personens fel.
Det är ditt som tror att du kan tänka så.
Jag är en zickzack maskin som gärna syr ihop mig efter varje nytt möte med människan bakom utseendet. Jag berikas av det och mina trådar når långt över länders gränser.
En dålig erfarenhet är aldrig på vilket jag kan grunda min totala världsbild.
Och den naiva fientliga inställning från vilket dessa kommer, påminner mig om Alfons Åberg "Rör inte min kompis"
Jag svarar med min tro på människan och i detta är jag med glädje naiv. Eller djpt troende eller bägge. I övrigt är jag ateist, särskilt eftersom Gud är scitzofren och alltid varit man.
Det tilltalar mig helt enkelt inte.

Jag längtar bort, jag längtar till en förståelse och en plats som inte står att finna geografiskt. Där fina ord och teorier får blandas helvilt.

Missuppfatta mig inte, -ismen (med i stort sett varje namn framför var en fin ideologi. Jag tänker mer filosofiskt.
Sen när blev det ok att inte längta efter något bättre? Eller vågar vi inte?
Jag kan omöjligen acceptera dem som säger att min upplevelse inte stämmer.
Du är precis som jag fast ändå inte.
Du ser bara inte runtom och bakom eller innanför och uppifrån ses inte alla sprickor i golvet.
Du borde också längta bortom det du ser just nu.