På senare delen av 2000-talet spreds sig en kyla hos människorna. En torr isande vind som visade sig mest i samband med behov av tröst

Det som hade stått i skrifterna varade inte längre. En tid hade gått över i en annan. Från den kärlekstörstande, längtande välvilliga tiden, till det uppgivna kalla disintegrerade tidevarvet.

Nu var framförhållning något man bara fann i historiebeskrivningar. Närhet och ömhet, något som var i det närmaste osynligt, eftersom det som nu drev människor var inte viljan att leva, utan den att sakta dö en plågsam, utdragen död.