Jag hade väntat mig mörker, men här var det ljus som lyste upp

Än var det inte midnatt än fanns hopp, min själ min kropp

befäste sig som det skulle

Vinet jag drack och det jag rökte, uppmanade till ett lopp, som av få

världar kunde, mätas

I ett slag , i en handvändning, med stringens en fingertopp-

skänsla

Jag gav aldrig upp, jag gav allt, om jag så måste skända

den iver jag fann idag, till midnatt 

påtvingad