Utanför min dörr sitter jag på huk och röker. Regnet det porlar ljudligt i rännorna. Jag är lite i skydd under taket som sticker ut, och tycker att det är lite för mycket ljus, på min nattliga sortistund. Jag tänker att ensamheten nu är alldeles utmärkt, som björken där borta. Och jag söker trädets svar på bron mellan det osynliga och det synliga.

Min tanke vandrar till om du kan se mig gå nu, framför dig, över ditt golv. I mina gamla mjukisbyxor istoppade yllestrumporna som går upp över knäna, behålös i min t-shirt.

Inåtvänd i mig och leende, till för dig.