Jag trevar efter värmen som brukade finnas
nu endast i form av ett element
som ett skelett är det en kopia, något falskt


Du tog upp saxen och du log
Anade inte själv vad du gjorde när
Två klipp var allt som krävdes för att kväva oss


Du ville torka mina tårar sa du
Men de har torkat för längesen
Du tog till salt när jag inte kved som jag borde


Kanske visste du inom dig att horisonten lockade
Var det där saxen kom in i bilden vill jag fråga
Var du rädd för ingentinget, det som gör dig tom


När du förstod bad du mig fara & flyga
Och jag visste att du glömt min jagade blick




Vingarna bär ju inte hela vägen hem längre.