Margot kände det. Någonting var fel. Någonting droppade onaturlighet som en demon i farstun eller ett utomjordiskt foster i tjocktarmen. Ett vibrato av overklighet skakade omärkbart de gultapetserade väggarna som sade ordet: \"smutsigt.\" Margot kände hur otroligt fel det var. Det var en reklambild, det var en dröm, det var en scen ur en dålig film. Det var fel och det var äckligt och frånstötande. Men vad skulle hon aldrig få reda på. Slut. NU GÅR JAG OCH LÄGGER MIG VI SES IMORGON.