Helheten…
en kort ögonblick
en sekund eller kanske en
evighet

fick jag känna det idag
som ett skämt
eller en dröm

de varade kanske en millisekund
men det var där
som ett skämt –
för det försvann precis efter
att jag förstått hur pusselbitarna
ligger ihop med varandra…

millisekund som varade en evighet
och tomheten efteråt
när allting åter försvann

bort…

känslan av att höra ihop
och sedan splittras i skär

som stjärnor på himlavalvet
tusen miljoner mils avstånd
…
Nästa gång – kanske aldrig

känns som jag aldrig mera
orkar igen

att önska
eftersträva
längta

hem – med dig