Månvarv av troget slitande

på en större kropp

i en trosuppfattning

som en analfabet kan tyda

vandrar själen i vakummet

av otillräcklighetens

osynliga ok

kroppen står alltid

beredd att gå upp

på segerpallen och ta emot

bekräftelsens tunga medalj

huden torrkokar

av att sinnena går på öppet spjäll

och söker förklaring

till ett svar som redan finns

med hjärna laddad av förnekelse

till att ha tillträde till

vattenfallets förlåtande ljus

de fnittrande elektriska impulser

är omformad till likström

som bara leder till dött slut

med den dåliga täckning till

insiktens ljusdränkta takatelje

där skuggor fångas med vitfärg

uppfattar jag endast små fragment av

den verklighet som jag deltagit i

och kan därför inte lära mig

om jag hör hemma i den surrelistiska bilden

av ett Jag som spretar utanför ramen