Ensam står stark, sägs det.
Ensam har jag varit, men aldrig så svag.
Min vitala styrka är resultatet av kollektivet.
Inte kan ju lilla jag, en liten ynklig cell av miljarder
vara av betydelse allena.
Min skapelse är samansatt med tanken på samarbete.
Mina resultat är summan av gruppen.
Skulle jag bli utlämnad?
Ånej, ååh, hemska tanke….bort….bort….bort
Min ensamhet skulle förvandla mig till den största av martyrer.
Min värsta mardröm skulle besannas.
Min egen styrka skulle utplånas av det vakum som uppstår.
Jag skulle inte ens vara av luft värde.
Att uttala en monolog, är som att utsätta mig
för mörkrets förbannelse.
Att vara av en, betyder kronisk bevisning av mina
uttalanden. Jag måste helt sonika stå för allt
jag gör, och säger.
Det är ju absurt.
Ånej, ååh, hemska tanke….bort….bort….bort!