Mitt högsta jag hade upptäckt en glädje i att leva som människa.

Det var oroligt, känslosamt fruktlös, fruktbart ibland.

Jag fann mig på vägar bort konstant, ville ej stanna kvar.

Jag sökte dig enträget men lustfullt, och en dag

fann jag dig. Jag fann mig själv i dig, i det du sa.

Så bottnade min kärlek i svarta vatten och väckte då min lust;

som förlorade jag det högstämda;

som fann jag mig själv, i en dal, av otro svek mörker,

ett möte, så gäckande, så väckande.

Min drog,

blev du

Dröm,

om mig,

 ännu