När finner friden den som vill bli fri

När slocknar glöden som håller allting vid liv

Kan de kedjor som binder någonsin lösgöras

Kan en av människan stå över dessa knutar

Knutar som töjer själar vid de djupaste hav

Ankrade i hamnen stannar de kvar

Ankrade i själen finner de tröst

Men knuten förblir olöst i dess bröst

Tvinnad och förtvinad töar de bort

Men grunden stannar för evigt i dess kropp