länge var han försvunnen

borta med vinden

som om han aldrig funnits

mer än i drömmar



tider kom tider gick

dagar blev nätter

nätter blev dagar

kvar fanns bara ett suddigt minne



mänskligheten levde vidare

sökte sig nya vägar

mötte nya människor

livet gick sin gilla gång



plötsligt en dag dök han upp

som gubben i lådan

som om han aldrig varit borta

och var precis som vanligt



med sina sirliga formuleringar

han spred sina ord

kärleksfullt präntade

ömsint uttalade



kanske han kände längtan

kanske han kände saknad

kanske han var uttråkad

det vet bara han själv