med alla förlåt som jag sa fastnade orden inte, de skulle aldrig komma. det som jag skulle behövt ha.

att ha dig verkligt nära är min sanning, inte långt ifrån. inte på väg till någon annans hjärta, som mitt tvivel säger mig idag. må svartsjuka råda över denna (för)dödade kropp och

själen, må den lysa alla stjärnor opp så att jag kan ta på ditt ord, på din sanning. leva, med hopp om en kärlek som består

rår, bådas våra liv och gå tillsammans en dag, efter denna smogdal där tjärnen blott glimma, ett vattendrag

en timma