Älskar och hatar
mig själv

Att jag alltid ska rättfärdiga mig själv
för att få finnas till

Om jag inte blir accepterad som jag är
får jag ta ensamheten

En varg i ilska inuti mig
sliter mig i små små bitar

En stegrande häst
hotar att spränga mig
gör mig paralyserad

Vad vill du mig
varför kommer du
varifrån

Måste jag dämpas
vaggas till ro
av johannesört
eller ömma förstående händer

Kan jag återge färgerna på ett papper
släppa den fri

Allt är ett kaos
och alla färger samlas
som i hemlig tropp
på väg till gryningens
svärdbatalj

Ska jag förlora vadet
vilket det nu är
Som om allt är höljt i dimma

Vem är det som ska stå upp och
försvara mig
om inte jag själv

Och det utan att jag
ber om det

De där rädslorna
kan slängas överbord
genom att knipa käft
och vara duktig?




ATT BLI JÄMFÖRD HELA TIDEN
ATT INTE FÅ VARA UNIK
ATT INTE DUGA
FÖR DEN MAN ÄR

Du får mig att framstå som ett
neurotiskt våp!