Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
den bistra sanningen om kärleken som ofta idealiseras...kan gå i kras!


Förlust

Förlust

Dig som jag kom att älska mest av allt

visade sig bli min värsta fiende

därefter kom sorgen, ensamheten

förlorad i min egen extitens

kunde jag inte hitta ut

allt påminde om det som

vi hade gjort

I drömmarna stod du

lika älskad som förut

på morgonen grät jag

i kudden

Beroendet fanns kvar

liksom värmen från

din hand

Hur ska jag någonsin

komma ur detta garn

av förtvivlan

som etsats sig fast

tvingat mig

till isolering för att slippa

se Dig

som tog mig med storm

svek på det grymmaste av allt

Min själ.




Fri vers av Karin Rosberg
Läst 565 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2005-10-11 16:54



Bookmark and Share


    Asmar
Har haft dessa tankar i ett år nu, kan inte glömma det jag såg kunde vara vårt liv... mitt liv med mitt älskade. Fint Skrivet!
2005-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Karin Rosberg
Karin Rosberg