Visst röker du som in i helvete
och bär på all världens smuts
i en liten glasburk


du brukade säga
att jag lät så jävla fånig när jag skrattade
du skämtade
det visste jag
men inte sa du förlåt
för alla gånger du sårade mig


du gick på kristallsplittrorna i mina ögonglober
trampade obarmhärtigt
om och om igen

Visst super du dig full om helgerna
och aldrig kan du berätta vad som hände förra helgen
för mycket tequila
säger du med det vackraste leende som finns

jag blir så glad när du ler
till och med när du hånflinar åt mig
och har snusprillan utstickandes

jag blir så glad när du bjuder mig på hejdundrans fester
men när jag kommer dit så har du tatt med dig en hel hög andra flickor
men är du lycklig så
så visst
mig gör det inget

bara jag får se ditt leende varje dag


Visst har jag redan nämnt hur taskig du kan vara
och hur du kan driva mig till vansinne ibland
men ibland så är jag nere när jag bråkat med pojkvännen
och då blir du sådär sur på mig
för att jag hänger läpp över en fånig kille


och så skrattar du åt mig
och säger att jag är din och ingen annans
samtidigt som du håller dig om magen av skratt
så frågar du med smilgroparna fjantigt penkande neråt
om du får slå ihjäl honom åt mig

Då brister det för mig
till slut kan jag inte hålla mig för skratt
jag älskar ditt sätt att vara taskig
att skratta nästan lite halvelakt
jag hatar stanken av snus i din närhet
men det ser så fint ut på dig


och när du ler
så smälter inlandsisen inom mig



när du ler
så där som ingen annan kan le