Urskiljningslöst tvättade jag mina glasögon i det brunsmutsiga handfatet. Torkade dem försynt mot min blå t-shirt, några nummer för stor. I det ögonkastet fick jag se dörren som öppnade sig. Den röda dörren till gästtoaletten hade stått olåst. På andra sidan om dörren stod en rågblond ung kvinna med avfjärmande ansiktsspel i sitt långsmala ansikte. Hon var inte speciellt vacker, vad jag kunde se och jag bestämde mig för att inte sätta på mig glasögonen förrän jag ursäktat mig och gått ut.
Vid borden i det avsmalnade caféet fröjdades liljorna. De sköt upp ur sina vaser som en vindpil. En äldre dam med gråsprängt virrigt hår sköt sin stol närmare bordet. Hon kastade sig över de tre bakverken hon hade beställt in. Inte för att hon såg ut att behöva dem, hon var söt nog om man säger så. Men kanske hennes liv var upprättat att leva upp till allt det goda som var givet att åtnjuta. Jag studerade henne medans jag slog mig ned på den pinnstol jag satt. Hela hennes kropp fastspänd mellan stol och bord skälvde för varje tugga. Min högra hand svepte tag i den öronlösa koppen och mina trötta ögon orkade inte studera mer av henne. Jag visste med ens att hon inte skulle nöja sig med de 3 bakverken. Min blick föll ned på mitt tomma papper. Ett kritvit hämmande papper. Där kunde jag inte behålla blicken tillräckligt länge. Istället vände jag den upp mot det gultonade taket, de svarta lampkablarna som spred sig likt spindelväv. Längs ena hörnet ringlade ventilationssystemet som vattenrutchkanan jag hade upplevt en gång på Skara Sommarland.

...


(Kommer mera eller helt annat här så småningom, nu är jag trött o ska sova)