Konstruera
kalibrera
Konservera

Hur ska jag kunna skilja på intet och ingenting? Jag fylls ständigt av nonsens som når mina sinnen utan att jag kan välja de krig som stöter på mig. Troligtvis är det skevt, men vad gör man i en värld fylld av konkava seenden?
Allt för ofta står jag där som ett urbota fån...För jag förstår helt enkelt inte de komplexa vridningarna, de suspekta kanaliseringar, och de vokabuläristiska trolleriformer som kastas oförskämt mot mina trumhinnor.

Jag värjer mig och kastar mig ned i fosterställning, jag hållar krampaktigt tag i mina öron...Men du fortsätter kaskader efter kaskader. Du ser inte min vånda, du märker inte hur jag darrar av ordångest. Ingen ser, jag är utplacerad på en piedestal där jag ser helt oberörd ut. De nickningar jag får är resultatet av ett framstående skådespel.

Prostitutioner
Alliterationer
Explosioner

Hämtat direkt från ugnen, du serverar fonetiska förrätter, där ska jag sitta och inta en sista måltid, med dig som sällskap. Du ska bedömma, kritisera och hytta med fingret i takt med de påpälsade alliterationer. Jag ska mottaga allt med ett smilband fyllt med seriositet. Lika ofta, lika sällan blir jag reinkarnerad som ett själviskt fån, när jag instämmer i okunskapens fantastiska antiakademi.

Figurera
Destruera
Frappera

Min morgondag är utav intet betydelse, om jag inte passerar den gränskontroll du skapat. Jag kommer inte kunna värja mig mot verkligheten som hinner ikapp mig sälv. Stenen jag tidigare låg under, kommer att explodera och syna mina förfalskade spelkort. Du skapade en sanning och den ska världen kunna ärva utan någon som helst motkommentar. Min morgon, måste vara din morgondag. När det väl visar sig att vi vandrat på varsin stig, så förväntar min självuppfyllande profetia ett svampmoln utan dess like.

Då är jag lång borta.

Med fickorna fulla.

Borta
Väck
Försvunnen...