trots att jag sitter här och äter i godan ro, läser min tidning

bländad av sol

känns här en kyla

är du en isbit? frågar jag min kamrat som står bredvid

som igen och igen, skrubbar in salt i ett öppet sår

ältar igen och igen, sin förkastande monolog

vill du vara snäll och gå,

inte igen prata med mig förrens om hundra år

kanske då du förstår vad du gjort, och hur

jag mår