hur du låg på rygg i sängen och spände ut handflatorna
dina russinhänder drog försiktigt över min ryggrad och mina blå blodådror
på handleden

hur molnen liknade en undergång från sängen en tidig söndag
i november
och på perrongen satt fåglarna på telefonledningarna
jag har aldrig känt mig så död

du följde mig inte hela vägen hem
jag vaknade på gräset i någon trädgård
kläderna, håret och huden; allt var blöt av morgondagg
och tårar
jag var vilse och du visste inte att jag låg där i urinstänk
och vinspyor

du spelade med dragspelsfingrar över min mun
vi brukade spela munspel
men nu är det helt tyst och jag
fryser
det är kallt som i graven
fråga mig, jag vet