Om mitt yttre var befriad från känseln
Om kroppen inte kände till smärta

så hade jag följt den inre rösten

Denna kraftfulla stämma som ekar sönder frid och förstånd

Jag hade beväpnat mig med kökskniven
Lyssnat noga på hans instruktioner



Riktat bladets vassa mot mitt bröst
Försiktigt trätt in
Zick zackat runt de bultande

När hjärtat syns så greppar jag tag
Sliter ut det
Fortfarande bultande

Rösten blir mildare
Och jag avslutar passet
med att ge dig din kärleksgåva

Den största gåva du kan få