Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Att inte våga visa sitt rätta jag


Trötthet gömd bakom ett glatt leende

Har det blivit Jag?
Det jag reducerats till?
Skal omger smärta.

Så utsökt sminkat, visdom;
Veta Du är ej nog.

Varje dag Jag blir,
En person som är Jag?
Nej, jag erkänner;

Kluvenheten, två Jag.
En för Dem, en för Mej.

Bara inför mej,
Nej egentiligen inför
de jag litar på;

Zoloft, Nike och Zingo
mina katter jag är Jag.

De dömer ej, Ser
Älskar oreserverat.
Finns när jag faller.

Tårar dränker mjuk päls.
Varma ögon ger styrka.

Var kommer den sig av;
Denna Trötthet undrar ni?
Att aldrig öppet

få vara bara Jag. Vet ej
längre Vem det är faktiskt.

Min identitet
Försvann när jag var barn.
Minnet också.

Leendet ett skydd
men också ett fängelse.
Fångvaktaren;

Är faktiskt jag, med kärlek.
Skyddar de jag älskar.




Bunden vers (Haiku) av Taggsvamp
Läst 198 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-09-25 19:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Taggsvamp
Taggsvamp