månen lyser nu, den dikt

som börjar så kan bara sluta på ett sätt

jag älskar dig,

men inte dig, inte jag, herregud jag, jag bara älskar den som kärleken säger till mig, jag är slav, under

det faktum, att det är du

även om du inte kan ta

bladet från munnen, erkänna ditt jag, din sanna röst

ekar i natten

jag

lever i den

som en väv

som knyter ett band

som är så långt

att vi inte kan förstå

den evighet emellan, väntan

för

väntan

kan spoilera

s

i ett a

ndetag