Jag kämpar mot blasten
mot den förlorade kafferasten
i caffelatte landet

där knölen ligger underst som brukligt
i jorden som brukats
jag sliter som ett tamsvin
mot ogräset som växer
mig sakta och säkert över mitt huvud

där salladen
plötsligt blir till en del av maskrosornas population
i ett land där myllan kryllar och förbryllar
där godsakerna ändå finns nära till hands