jag vet om förgreningar, och efter alla de resor jag haft, allt jag förlorat,

finns än hopp, det enda jag har kvar, faktiskt

är inte slöjor av bitterhet, gömda under filtar av smärta?

men jag gick igenom det där, om det gör mig till en bättre konstnär,

en bättre människa då? närmare den så kallade sanningen, min sanning?

jag kan inte se det

just nu kan jag blott se det jag har förlorat, ägodel

som var mig nära, knuten ,bunden av tid, en tid

som jag inte nu kan minnas här

och nu, staplas dessa gamla tingestar i danmark, på en väg

i en vagn dragen av blott vita hästar

jag ser

dem fara iväg, vad är en bal på slottet? vad är ett liv i spillror? vad är ett liv

om inte just det

ett liv har inga förpliktelser i form av uppnådda kreationer, saker, jag bär

ett liv har ingenting utom,  just

liv

det är det

vi är