Stå där på ditt öppna torg
med pekfingret i högsta hugg
arkebuserade läggs i din korg
och ingen ser att du skjuter med lösplugg

för du står där skriande och gormande
du biter med huggtänder
från stiltje till stormande
vill du konvertera till själsfränder

ditt skrik upprör några få
som går till förväntad attack
för det är likaså
att ni tillhör samma pack.

för du lärde dig redan då du var liten
att din förhöjda röst förde dig framåt i kön
för ljudlöst hamnade du tveklöst i skiten
och där hörde ingen din bön

nu står du på ditt torg och hatar
alla de som en annan verklighet har
för din olycka inom dig gnatar
och allt är bara till försvar

du skäller mer än du biter
för rädslan inombords överröstar
smärtans alla sviter
så ditt skrik det tröstar

men du inser inte det glasklara faktum
att du ensam på piedestalen står
du släpper aldrig in någon i ditt rum
för då kan de se dina blödande sår

våga kliv ned och stå där vi andra är
kanske du snart upplever en ny värld
för du syns utan att behöva skapa en affär
utanför en konfliktfylld härd

så fortsätt lev ditt liv med kamp
fortsätt hata alla som annat kan tycka
sprid ut din ilska stående på din ramp
och fortsätt genom livet med din olycka.