Min båjja rönt mina föttär
ser till att nå ut bland mina rötter
ståände skälv å förnedrad
av skriftblindheten rässignerad

jag är min fånetiska båjja
orden är som hästen tråjja
så änsam och allena
med ett språkbruk klena

en handikappads värd ser ut så här
du tror det så så enkellt i dinn sfär
En dysläktikers vässta mardröm det är
när orden bara glider issär.

därför är den fånetiska båjjan mitt sätt
denn skilljär på fel och rätt
men mäd stavningskåntråll
tror fålk å fä att man har kåll

dänna värs är till dej min broder
som likt våran egen moder
har sama pråblem men lever ändå
att mennisjor runt ska föstå.

Jag är min fonetiska boja...