Fan ta

Er

Era jävlar

Som bara

Tar för

Er

Av min godhet

Jag är så

Använd

Så det är

Konstigt att

Mina kanter

Inte visar

Sig nötta

Av allt

Känsloslitage

Jag gråter

För dem

Som inte kan

Men aldrig

För mig

Själv.

Och ytan ler

Är trevlig

Och omtyckt

Kanske rent av

En fröjd för

Ögat

Men när jag

Lägger av mig

Min rustning

Och blottar

Allt det

Vitala

Då flyr ni

Likt natten flyr dagen

Eller tvärtom

Gav jag intryck

Om att vara

Något annat än du?

Eller var jag

För mån

Om dina skratt

Att jag själv

Glömde bort

Människan med egna tankar?

Kanske är det

Mitt eget

Fel

Som skyndat

Fram för

Att ingen

Ska hinna se hur

Ful

Jag egentligen är

Jag sökte

Henne själv

Min pseudonym

Men hennes

Famntag är

Allt för lösa

När mitt

EGO

Bryter isen

Tyck om mig

Då

På rätt sätt

Eller inte

Alls

Jag ger

Och vill

Få tillbaka

Inte allt

Men lite

Det goda hjärtat

Orkar inte

Alltid

Vara gott

Men kommer ändå

Alltid räcka

Till

För dig