Är det poesin som gör livet, eller livet som gör poesin?

Tror att det mest är livet som gör poesin. Vid närmare eftertanke, är de beroende av varandra. Det ena skulle inte klara sig utan det andra.

Med livet sätter jag ner mina ord i tiden, som sen blir poesi. För varje textrad som blir förankrad ifrån mitt jag till mig själv, läggs en pusselbit på plats.

Meningen är inte att finna det stora, det stora är att finna det lilla, fulländat i all enkelhet.

Välkommen till min utställning i galleriet,

Tack för mig.

Bokmärken

Länkar