Mitt skrivande startade efter en burnout 1990. Gick in i väggen så flisorna yrde om det. Jag tappade minnet och fick bitvis lära mig om saker som tidigare varit självklara. Det öppnade dock nya vägar och avenyer i mitt inre eftersom jag fick göra saker på ett helt nytt sätt. Gamla lösningarna fungerade ju inte längre… så… 

Jag upplevde mig behöva en tid av introspektion för att finna ut hur jag kommit dit jag befann mig för jag förstod ingenting. Mina motiv, uppsåt och avsikter hade ju varit goda. Så varför…

Just detta "varför" skapade i mig en helande process. Kanhända finner jag inte hela svaret men bieffekterna har varit underbara och kreativiteten flödar hela tiden.

Jag skapade långsamt en kartbild över mitt inre landskap och den är på ingen måte klar. Ändå gillar jag det som framträder för jag ser nyanser av HOPP. En förälskelse 2009 fick min poetiska ådra att flöda. Det blev ingenting men eftersmaken var ändå ljuvligt kreativ och produktiv. Den fick mig åter på fötter. Sedan dess kan jag inte sluta skriva.

Jag tror på det svenska språket och älskar att töja och dra i det. Det finns ännu hopp för vårt modersmål trots anglofieringen runt om. I skrivande stund ber jag dig som läsare att inte bli upprörd över om jag inte kan alla namn och stilar på poesi. För mig är det inte så viktigt att svänga mig med termer som att få uttrycka mig.

Gillar musik och har spelat och sjungit sedan tidiga tonåren.

Gällande copywright och ensamrätt tar jag det som en självklarhet att du som själv är författare och diktare har såpass integritet att du inte stjäl av andra. Eller hur?!

Bokmärken