Ibland känns livet som ett land
som hämtat sig efter ett krig
Såren syns som bombhål i marken
tegelstenarna ligger spridda

Flyktingar och familjer helas
försvunna vänner återvänder
Splittrade familjer återförenas
Du kan lyfta upp huvudet igen

Ditt inre vem som drar dem
Som helar, läker och upprättar
Fastän ord känns så fattiga
Ser du uppåt och säger ”tack”!

Där larvfötter gått fram
sår du nu en fruktbar åker
En krater blir bassäng för gässen
Taggtråden håller räven från hönsen

Ja, allt är så ovant och nytt
Du förstår ingenting
Men du anar i ditt stilla sinne
… att du fått ännu en ny chans…