Jag ser dig vart du än går.
Du tror dig vara säker
Att din hemlighet är bevarad
Att ingen sett vad du gjort
… så fel det kunde va…

Du hade alla chanser i världen
Att rätta till alltihop
Ett enda ord hade varit allt
du behövt säga för att bli löst
… men du var för stolt…

Där sitter du och menar dig
vara ett offer, vara förföljd
Sanningen är att du aldrig
står för dina egna misstag
… behöver nån att skylla på…

Du kunde ha varit stjärna
men vågade aldrig sticka ut
Du var ”Lagom” personifierad
gungade aldrig båten i onödan
… kanske du borde gjort det…

Vänder kappan dit vinden blåser
alltid för det som är ”inne”.
Ingen kan få dig att stå för någonting
ryggrad som en kokt sparris
… mod som en hare…

Men kanske det någonstans
inuti dig bor en hjälte
En som bultar och bankar
för att komma ut och få luft
… släpp ut den…

Någon som kan lyfta dig
ur ditt handikappade tillstånd
En som kan slå näven i bordet
så alla tittar upp och märker dig
… släpp fram den…