Sonatens spröda ton
klingar så ensam och så klar
Prövande nu sin plats
då träden lövas av
och vinden biter i

Fjärran redan dess minne
av sommarns liv och lust
När solen stod på himlen högt
och värmen smekte ömt

Darrande klingar musiken
inför vinterns stundande köld
Frusen ton kan spricka då
och mörkret sänka sig