glöm inte att spara i en ask hur mycket hon älskade sin pappa

du sitter längst ner i källaren

kravlöst föddes inga ambitioner
så en tanke
jag lovar
den når fram
någon gång
hylla den starka känslan

du försvinner in i spökblicken
jag undersöker bebodda trottoarer
och fanns det här en strålkastare
skulle du stå här omgiven
av barnaskrik

höjdhoppet
när du landar i mitt blickfång

jag plockar fram ur väggarna att skogen har vaknat
de rör ängsligt på sig när nästa familj flyttar in

snön rensar den nostalgiska vinden
fönsterblecket iskallt mot hennes kind
persinenner för mitt manus
drar över schackbrädet så nonchalant
när du berättar att allt var förgäves

ditt hallgolv är rent
ingen erfarenhet av att öppna dörren
baksidan med att ha en vän
säger du är att
det egentligen inte handlar om
det som berör dig
signalsubstanserna har tröttnat

när vi har brunnit ner
gråter mina örngott men gränderna har ännu inte hört
den brännande nyheten
alla försvinner vi någon gång

vem kan man använda som försöksperson
spåren säger att du var rädd för sin roll
och du avslöjar att du hatar dina katter

vilken stad blir din?

har man kommit så långt att dagen inte spelar någon roll
minuterna viskar från buskarna att ingenting är säkert
dagen är rörlig

filmmusiken väcker mitt ljus
det regnvåta absorberar ett rosa skimmer
i dina kupade händer bor valet
jag gapar nordiskt när jag går över torget
främmande det jag tog dig till
du måste genomsökas länge för att de ska minnas

morgoniver sträcker sig efter nya visioner
du använder den bittra avundsjukan
i rader av normer och förhöjda egenskaper