Hon stryker med handen

över vecken

trång klädsel

håller henne fången

Läpp bits blodig

under nervösa timmar

rädslan vrålar

pressar svett

ur varje por

Maktlöshet gör sig

hemmastadd

spelar inte längre

på bortaplan

Mötet skär igenom

pressar eggen djupt

hat brottas med kärlek

hjärtat blöder

Droppar ner

flyter ut

in under bordet

klibbar fast vid hans skor

Tomt hjärta

fortsätter slå

det sista han ser

hennes ryggtavla

Hans svek får

stanna där

bakom tjocka murar

låsta dörrar

Hjärtat tog hon med

ut till

friheten...