kvicksilver

 

 

tidigt

rör ansiktes lagrade
tecken

 

ljuset sänker
rektanglar

kring din navel
den magra rösten
utanför

 

gräset nästan
brytbart

nu när alla ljud

är vitare än
klockor

 

Fri vers av Ulf Lagerholm
Läst 794 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-10-20 20:42

Skriv ut
Spara som PDF

Hans Christian "Nu när alla ljud är vitare än klockor" Briljant ! 2009-10-25

Maria Natasja Mycket bra! 2009-10-25

lycksele Bra. 2009-10-24

Berit Robin Lagerholm En underbart sinnlig spröd dikt som mjukt tonar mot sitt rena slut. Den här tyckte jag mycket om. 2009-10-24

Caprice! Glömde ett ord - finstämt. 2009-10-24

Caprice! Ett sinnligt mästerverk! Det behövde jag nu. Tack! 2009-10-24

glittertindra tänker inte komma med nån långrandig utläggning här, bara uttrycker lite enkelt att jag gillar denna dikt... :) 2009-10-23

Fredrik P. delar albetinas med fleras uppfattning jag vill också peka på andra lysande rader som satt sig på näthinnan /ljuset sänker rektanglar --- gräset nästan brytbart/ fint! 2009-10-23

Din Fiende Bravissimo, excellente, honom ska vi ha! Jag vill också lukta på de där giftiga blommorna, för det är just det som sitter kvar i skallen efter läsning: kvicksilverklockor, ett syskon till blåklockan men ändå inte. Doften sitter i.. Riktigt vackert, jag var i rätt stämning. SMACK! 2009-10-22

Nina Ahlzén formidabelt, hur det liksom rör sig i vågor mot en strand. "nu när alla ljud är vitare än klockor", ogripbart vackert. 2009-10-22

dead_prez jag har hört att du fuskar dig in på de här listorna, schysst scam i så fall. förbannat roligt. 2009-10-22

Måna N. Berger Och nu var det plötsligt en helt annan dikt.. Avskalad och spröd. 2009-10-21

Carola Zettergren Nu känner jag mig en aningens omtumlad, om jag skrivit min senaste dikt , efter att ha läst din, så skulle det ju kännas som jag uppenbarligen inspirerats av denna..Men nu var det ju inte så, som tur var...det känns som mina egna tankar krockar eller flätas samman med dessa..en märklig upplevelse...tack för den!!!! 2009-10-21

Mikael Lövkvist Stillsam, vacker, och sinnlig poesi som landar mjukt mot mina nät- och trumhinnor. Gillar hur du sammanför ljuden med färgerna, hur det vanligtvis utkristalliserade sinnliga världsalltet får chanser till att flyta samman, lite som vattenfärger. Och så rörelsen vid ansiktet och runt naveln, i mitteen, som sig bör. Mycket gott. 2009-10-21

albertina Du är en mästare. Och detta är sannerligen ord. Som berör så vackert. första stycket är helt fantastiskt tidigt rör ditt ansiktes lagrade tecken wow....... 2009-10-21

© Birgitta Wäppling Orden skapar stämning och man riktigt ser ljuset reflekteras i kvicksilvret och hur ljuden blir "vitare än klockor". Kan ju heller inte låta bli att skicka länken till min sonett som heter just "Kvicksilver": http://www.poeter.se/viewText.php?textId=616456 :) 2009-10-21

dead_prez är det här ord eller? 2009-10-21

stenen/ Yv Ericsson En sådan skön dikt att njuta, inför det stora mörker som väntar. Skall tänka så, alla ljud är vitare en klockor. 2009-10-20

peter markurth Tekniskt är detta fulländat, jag känner och ser detta, oerhört berörande 2009-10-20

Sylt magert ljus och vitt ljud. mörkröd känsla tycker jag. fint 2009-10-20

Måna N. Berger En höststämning vilar över människolivet och själva naturen här. Jag tycker mycket om den här passagen: "rör ditt ansiktes lagrade tecken" Du arbetar medvetet med övergångar och halvt omärkliga glidningar i texten, ibland plötsligt, som i: "sänker rektanglar kring naveln den rodnande parken utanför" Inte ett enda ord tycks ha hamnat här av en slump, allt är väl avvägt och avsiktligt. Effekten är oktober, ren och frostig. 2009-10-20