Vill gråta, vill skrika, jag finns, se mej!
Men orden når ej fram, ut, förblir stum

För andra bara en dörrmatta, nej
jag vill viska, Jag kan, vet är ej dum!

Men tvivlet slår rot, jag kan försakas,
gör ingen nytta, stjäl bara tid , rum.
Själ nu så sårbar, naket rannsakas,

Inser. Gnistan slocknar, ryggen blir krum.
Självkänslan nu platt som en pannkakas.